februarylady

idag har jag haft obra sex med min drömkille. det känns sådär.

idag har jag trösthandlat sedan tröstätit och sedan tröstspytt.
Fullkornsmackaroner med tomatbasilikasås och fetaost var måltiden.

Kärlek. Smaka på ordet. Lyssna på kärlekssånger, hör passionen i rösten, läs textraderna. När jag känner så som i kärlekslåtarna då vet jag att jag är kär. Jag är inte kär i B. Det är dagens insikt, jag är verkligen inte det. Men jag tycker oerhört mycket om honom. Han betyder så mycket. Jag är rädd för att jag inte kommer våga släppa in någon och tillåta mig själv att bli kär igen. Jag måste börja våga för att kunna vinna.

Ida Scott Taylor once wrote: Do not look back and grieve over the past, for it is gone; and do not be troubled about the future, for it has not yet come. Live in the present, and make it so beautiful that it will be worth remembering

Dagens funderare:
- Vad är kärlek?

Jag är inte så smart, än så länge lyckas jag förtränga det och jag har världens bästa tid med min bästa vän. Men hur ska jag reagera när bästis börjar dejta andra söta flickor? Han är ju min bästaste killvän, får inte förstöra detta nu. Försöka tänka på annat.

Har haft kast självförtroende och självkänsla under en period nu. Dags att ändra på det. Jag är faktiskt rätt så fantastisk. har ångest över min kropp. Den sägs vara vacker, men jag ser bara fett. fett fett. tjockis, lönnfet. Usch. Har inte vågat väga mig på länge.. Får dempa min ångest med träning och lite diet kanske?

Kvällens tanke:
"Människan kan inte upptäcka nya oceaner förrän hon fått modet att förlora kusten ur sikte". Okänd

dags att växa upp nu
jag har gjort bort mig totalt
imorgon är starten på något nytt

jag saknar dig

jag gör så många saker så fel.
jag gömmer mig bakom en fasad. den håller inte så länge till.
igår drack jag förmycket alkohol igen, inte hela världen. Men det löser inte mina problem.

Dagens plan:
Lyckas med morgondagen, då dagen varit som jag, kaos.

idag satt jag i duschen, jag brukar sitta där och begrunda mitt liv. tänka på vad jag har åstakommit, men framförallt brukar mina misslyckanden i livet göra sig påminda. Frågan varför jag leve dyker upp, inte det att jag vill begå självmord eller hatar mitt liv, men frågan finns ändå där. Vad är min mening med detta liv , mitt liv? Jag saknar mamma, jag har inte hört av mig till pappa. Tanken på kärlek svider, jag är rädd för att bli kär, släpper inte in någon,öppnar inte upp, låter ingen förstå. Rädd för att bli sårad. gah så klyshigt det låter, för att inte tala om töntigheten i det hela. För att försöka förklara mig så sker detta omedvetet, det är först vid sånahär dagar, dagar då jag sitter i duschen jag kommer på hur dum jag är, vilka chanser jag missat den senaste tiden och vilka dörrar jag inte vågat öppna. stackars män därute, det finns nog faktiskt några jag sårat, utan min mening. Förmodligen är några av de killar som sårat mig, just precis som mig.....

Dagens Tanke:
"öppna din dörr och säg att du vill ha mig här".. men hur gör man då? om man inte vet hur man ska öppna sin dörr fast ändå vill ha dig här?